Allra bästa Knappekullas Waquero. Han och hans nuvarande familj (typ) besökte fastlandet i helgen. Och… vi var såklart där.

Första klassen var nervös, tyckte Waquero, som inte varit på en sån stor tävling på länge. Han brukar liksom bli sån. Det är svårt att stå stilla innan starten, så han visar upp sina konster med bland annat spansk skritt, som roar, alternativt oroar, publiken. Sen ville han att det skulle gå fort, och resultatet blev fyra fel. Sen tyckte vi tydligen att det räckte med Waquerobus för oss för den dagen och åkte till Corvette i stället.

Dagen efter var vi hos Waquero igen. Första klassen, LA precis som på lördagen. Spontant mycket bättre än dagen innan. Men, de tog med sig första hindret. Därefter felfritt, och de var 2a utanför placering med sina 4 fel.
Sen följde Msv B innan hemresan. Hopp, hopp och över. Sen kom de fel mot sista hindret och det föll. 4 fel igen och de blev första oplacerade ekipaget. Det var lite “stolpe ut” i flera klasser och inte så jättekul att åka hem utan rosett, men det kommer fler chanser till det. Waquero hade roligt i alla fall, och vi också såklart, som fick träffa vår lilla tokponny igen.

Nyaste modet hos tjejerna. De satsar på att alla se så likadana ut som möjligt i färgen greige, alltså något mellanting mellan grått och beige, möjligen lyckas de få in någon brun nyans också. Jag var inte lika överförtjust som de tycktes vara, utan försökte ivrigt få bort lerinpackningen med hjälp av olika varianter av borstar. Det gick sådär… Som tack fick jag en vacker lermustasch och för all del ett lager lera över hela mig. Det var snällt.
Och dagen till ära hade vi fixat såna här “magiska borstar”… Pfffft. Det funkade ungefär tre borstdrag, sen var den full av hår (hårlossningstid är jättekul…). Och till skillnad från en vanlig piggborste som man lätt pillar bort håret med hjälp av en hovkrats så finns det ingen glipa mellan plastpiggarna på en sån här o-”magisk borste”=det tog en himla massa tid att pilla bort allt hår…

För övrigt så var Daisy inte min favorithäst idag. Snälla ettåringen har tydligen förvandlats till en trotsig tvååring, eller kanske bara en våryster unghäst.

Och jag fotograferar inte lortgrisar, längre… Det finns så många såna foton i arkiven som skräpar. De är sådär lagom inspirerande att titta på.

Waquero har haft så många träns, med så många olika nosgrimmor. Det vi upplever att han trivs allra bäst med är remont. Bettet ligger stilla i munnen och nosgrimman trycker inte på tänderna. Dessutom är det vad som passar bäst på hans korta huvud. “Litet, vackert huvud” tror jag meningen löd, som vi har skriven på ett protokoll från en utställning för en massa år sedan.

Först lera och kladd. (Hästar blir lortiga och vill inte röra sig mer än absolut nödvändigt i geggan.) Sen kommer snö. (Äntligen!) Snön smälter bort lika snabbt som den kom och lämnar efter sig isgata. (Hästar utan skor med broddar halkar.) Sen blir det minusgrader. (Hästar med känsliga/oskodda hovar säger: “Aj, aj!” när de går på lerknölarna.)

Det är bättre med snö…

I år kom snön sent igen. Som för tre år sedan när vi var ute och gick i höstigt landskap på nyårsafton. Så vi har inte fotograferat några julkort i år.

Snön håller på att smälta. Jessica och Corvette kommer på att de ska ut och pulsa i snö och slaskochplask.

Skogshuggarstövlar är bra att ha. Vatten och lera, Plask!

Upp på snöhögen.

Titta ormen!!

Nähe. Corvette kunde inte bry sig mindre. Hon funderade i stället på om gamla gräset som blivit uppskottat med snön kanske skulle gå att äta.

Ut på snötäckta åkern. Det är rätt mycket vatten under snön.

De går vidare.

“Ska du inte med?”

Ska jag gå där med mina jodphursskor? Antingen sugs de fast så jag blir barfota eller så blir jag bara genomblöt upp till knäna. Nej, jag stannar om det går bra…

Upp mot skogen.

Och plötsligt kommer de springandes med höga knälyft i en väldig fart!

“Det var ett dött djur i skogen!”

Jätteläskigt!

Corvette: “Jag tyckte inte att det var läskigt!”

Mysigt att gå på vinterpromenad. (Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder?)

Sen går vi genom lerpölen tillbaka hem igen.

Och ungefär sånt väder har vi nu, minus lite vatten, innan vintern ens har börjat… Så kan det också vara.

Söta lilla hästen. Hon har ju så mycket hår. Överallt. Och klippa huvudet javisst, men “morrhåren” vill man ju behålla. Och därför ser Corvette ut så här:

Benen är fina och kycklingsmala. Bogen nästa… och sen säger maskinen “Nä, nu orkar jag inte mer!” och vi får väl ta och slipa skären för just nu ser hon ut som en … kyckling/pudel med rakade ben/något annat lustigt djur med päls på kroppen men inte på benen. Med täcke på:”Oh, hon har blivit klippt, vad fint!” Utan- “Hihi, hoho, haha!!”

Blanka skapar fågelbad i sin krubba. En sån där stor grön, och hon fyller till 2/3 med vatten… Hon har kommit på det fiffiga med vattenkopp. Det tar aldrig slut! Man kan dricka när och hur man vill ju! Kanske har hon lärt sig av Corvette. Trycka, trycka, dricka, slafsa, gurgla lite, dricka lite till och sen äta lite hö/halm alternativt slicka på saltstenen. De två dricker mycket mer med vattenkopp än med hink. Stormwind dricker lite med hink och aldrig ur vattenkopp… Han är våran minst smarta häst, så är det bara.